Vad är DIANA och varför skapade Nato programmet?
DIANA, Defence Innovation Accelerator for the North Atlantic, är Natos innovationsaccelerator som skapades för att påskynda övergången av ny teknik, ofta med ursprung på den kommersiella marknaden, till försvarsanvändning. Traditionell Natoupphandling är utformad för mogna, redan beprövade produkter och tjänster, och passar dåligt för tidig innovation där potentialen är tydlig men den kommersiella mognaden ännu inte är där.
DIANA skapades som svar på oron för att alliansen skulle halka efter i en snabbt föränderlig teknikkapplöpning om den enbart förlitade sig på traditionella försvarsleverantörer. Acceleratorn samlar medlemsländernas testanläggningar och acceleratorprogram, genom vilka små och medelstora företag samt startupbolag kan testa sin teknik under verkliga förhållanden och bygga nätverk med försvarsaktörer.
DIANA är inte en upphandlingsorganisation i samma bemärkelse som exempelvis NSPA eller NCIA. Programmet köper inte färdiga system genom en upphandling, utan finansierar och stöttar utveckling och testning så att lovande teknik mognar till en punkt där den senare kan konkurrera om egentliga upphandlingskontrakt.
Hur fungerar DIANA:s acceleratorprogram i praktiken?
DIANA publicerar regelbundet utmaningar som beskriver problemområden av intresse för försvaret, till exempel energiresiliens, sensorteknik eller säker dataöverföring. Företag ansöker genom att beskriva hur deras teknik svarar mot en av dessa utmaningar, och utvalda företag går vidare i ett flerstegsprogram som innehåller finansiering, mentorskap och tillgång till testmiljöer.
Under programmet får företaget stöd i att anpassa affärsmodell, teknisk mognad och försvarssektorns krav. Målet är inte bara att validera tekniken, utan också att säkerställa att företaget förstår hur försäljning till försvarssektorn skiljer sig från den civila marknaden, till exempel vad gäller kravspecifikationer, säkerhetsklassificeringar och upphandlingscykler.
Efter programmet har företaget vanligtvis en tydligare bild av vilka Natoorganisationer eller medlemsländers upphandlingsmyndigheter det bör kontakta härnäst, och ofta en direkt väg dit genom kontakter som skapats i nätverket.
Vad är NATO Innovation Fund?
NATO Innovation Fund är en riskkapitalfond som Natos medlemsländer skapat tillsammans och som investerar direkt i tidiga- och tillväxtbolag vars teknik är relevant för försvar och säkerhet. Fonden fungerar som en vanlig riskkapitalinvesterare: den tar ägarandelar i företag och strävar efter finansiell avkastning, men dess strategiska mål är att stärka alliansens tekniska försprång.
Fondens investeringsområden omfattar bland annat artificiell intelligens, kvantteknik, rymdteknik, bioteknik och nya material, det vill säga områden där civila och militära tillämpningar ofta är tätt sammanflätade. Fonden fattar sina investeringsbeslut självständigt utifrån vanliga investeringskriterier, men det bakomliggande strategiska syftet skiljer den från vanliga riskkapitalinvesterare.
För ett företag kan medverkan från NATO Innovation Fund utöver kapital ge betydande trovärdighet och nätverk inom försvarssektorn, vilket kan underlätta senare steg mot kommersiella avtal med medlemsländer eller Natoorgan.
Vad betyder dubbelanvändbar teknik (dual-use)?
Dubbelanvändbar teknik avser produkter eller lösningar som har både civil och militär användning utan att behöva utformas från grunden för militärt bruk. Exempel är sensorteknik i drönare, cybersäkerhetslösningar, satellitdata, energilagring och AI-baserade analysverktyg.
DIANA och NATO Innovation Fund fokuserar just på dubbelanvändbar teknik eftersom den ger alliansen snabbast tillgång till den senaste innovationen: företag som i första hand verkar på den civila marknaden utvecklar ofta snabbare och mer kostnadseffektivt än traditionella försvarsleverantörer, vars utvecklingscykler är långa och bundna till specifika program.
För ett företag innebär detta att en satsning på försvarssektorn inte kräver att kärnverksamheten förändras, utan snarare att tillämpningsområdet för befintlig teknik utvidgas. Det sänker tröskeln jämfört med att behöva bygga en helt ny produktlinje enbart för militärt bruk.
Vad är DIANA:s nätverk av testcenter?
DIANA:s verksamhet omfattar ett brett nätverk av medlemsländernas testanläggningar och center, där företag kan testa sin teknik under realistiska förhållanden, till exempel undervattensmiljöer, luftrum eller cyberövningsplattformar. Testcentren ger tillgång till infrastruktur som skulle vara praktiskt omöjlig för ett enskilt företag, särskilt ett startupbolag, att bygga på egen hand.
Testresultaten är värdefulla inte bara för produktutvecklingen, utan också för att de ger trovärdiga bevis på att tekniken fungerar mot försvarets krav. Sådana bevis är ofta avgörande när ett företag senare deltar i egentliga upphandlingar, där den upphandlande myndigheten bedömer teknisk mognad och bevisad prestanda.
Vilken typ av företag passar DIANA:s eller innovationsfondens väg?
DIANA och NATO Innovation Fund passar bäst för företag vars teknik fortfarande är i utvecklings- eller tidig kommersialiseringsfas, men som har tydlig potential att lösa ett problem som är relevant för försvaret. Att söka dessa vägar kräver att företaget kan beskriva teknikens relevans i ett försvarssammanhang, även om huvudmarknaden är civil.
- startupbolag och tillväxtbolag med bevisad teknik men fortfarande begränsad kommersiell historik
- företag vars kärnteknik passar flera användningsområden, som sensorer, artificiell intelligens, material eller energi
- företag som söker en testmiljö eller referens inför ett större kommersiellt avtal
- företag som behöver kapital för tillväxt och värdesätter en strategisk investerare med kunskap om försvarssektorn
Hur skiljer sig DIANA och innovationsfonden från vanlig Natoupphandling?
Vanlig Natoupphandling, som sköts till exempel av NSPA eller NCIA, bygger på definierade behov, konkurrensutsatta upphandlingar och avtal där leverantören måste kunna leverera en färdig, testad och ofta redan produktionsklar lösning enligt en överenskommen tidsplan. Dessa upphandlingar betonar referenser, leveranssäkerhet och ofta säkerhetsprövningar.
DIANA och innovationsfonden verkar däremot före detta skede. De kräver inte en färdig produkt eller omfattande referenshistorik, utan fokuserar på att mogna och validera teknik. Det handlar inte om alternativa vägar till samma resultat, utan om steg i följd: innovationsvägen hjälper ett företag att nå en punkt där det trovärdigt kan delta i en egentlig upphandling.
Det är viktigt att förstå denna skillnad, eftersom företag ibland antar att medverkan i ett DIANA-program direkt skulle leda till ett upphandlingskontrakt. Så är det inte: programmet öppnar en dörr och bygger trovärdighet, men den faktiska kommersialiseringen sker fortfarande genom vanliga upphandlingsförfaranden.
Hur kan ett företag kombinera innovationsfinansiering med kommersiell upphandling?
Den mest effektiva strategin är att se DIANA, NATO Innovation Fund och traditionell upphandling som en enda kedja. Ett företag kan använda acceleratorprogrammet och testcentren för att mogna sin teknik och samla bevis, söka tillväxtfinansiering från innovationsfonden, och använda den trovärdighet och det nätverk som byggts upp genom båda som en språngbräda när det senare svarar på upphandlingar från NSPA, NCIA eller medlemsländer.
I praktiken innebär detta att ett företag redan under innovationsfasen bör följa vilka behov alliansen och medlemsländerna publicerar i sina vanliga upphandlingskanaler, så att utvecklingsarbetet riktas mot områden med verklig efterfrågan. Samtidigt är det klokt att bygga upp nödvändig beredskap, som erforderliga registreringar och eventuella säkerhetsprövningar, parallellt med innovationsprogrammet, så att övergången till egentlig upphandling inte fördröjs i onödan.
Företag som behandlar dessa vägar som kompletterande snarare än konkurrerande når vanligtvis egentliga avtal snabbare än de som väntar tills innovationsprogrammet avslutats innan de ens börjar utforska den kommersiella sidan.
Vilka är de vanligaste misstagen när man siktar på innovationsvägarna?
Det vanligaste misstaget är att anta att det räcker att komma in i DIANA eller innovationsfonden för att öppna vägen till Natomarknaden. I verkligheten bygger dessa vägar grunden, men företaget måste aktivt följa upp och sträva mot nästa steg, som upphandlingar eller medlemsländernas nationella upphandlingar.
Ett annat vanligt misstag är att söka till dessa program med en alltför generell beskrivning av tekniken, utan tydlig koppling till en specifik utmaning som är relevant för försvaret. Ett tredje misstag är att skjuta upp den kommersiella förberedelsen, som registreringar och kartläggning av säkerhetskrav, till senare, trots att det lönar sig att börja redan under innovationsprogrammet.
Hur hjälper Salpa vid DIANA och Natos innovationsfinansiering?
Salpa bevakar löpande Natos upphandlingsportaler, bland annat NSPA:s, NCIA:s, ACT:s och ACO:s meddelanden, så att ett företag direkt ser när en upphandling öppnas inom dess teknikområde, en som utveckling stödd av DIANA eller innovationsfonden kan leda vidare till. Tjänsten sammanfattar meddelandena med artificiell intelligens på företagets eget språk och skickar en avisering när ett meddelande matchar valda kategorier.
På så sätt behöver ett företag inte lämnas åt slumpen när ett innovationsprogram har gjort det redo att delta i egentliga upphandlingar, utan får information om relevanta möjligheter direkt när de publiceras. Salpa kan provas kostnadsfritt i 14 dagar utan bindningstid.